En ledarhund kan ge en ung vuxen med synnedsättning nya möjligheter till en självständig vardag

Vita käppens dag uppmärksammas den 15 oktober. Dagen påminner om rätten för personer med synnedsättning att röra sig självständigt och sätter fokus på hur de bemöts i vardagen. Linnea Granlund fick i höst den ledarhund hon länge hade väntat på. Redan nu märker hon att hon har blivit modigare och vågar ta sig till platser som tidigare inte har varit lika lätta att besöka.

Att bli självständig innebär samma saker för unga med synnedsättning som för andra unga: studier, fritidsintressen, vänner, att kunna ta sig fram och att följa sina drömmar. Hjälpmedel och en tillgänglig miljö kan spela en viktig roll för hur självständigt den unga kan göra allt detta.

Miilu går nu vid Linneas sida

Den långa väntan tog slut i höst för Linnea Granlund, som studerar till ungdomsarbetsledare inom kyrkan vid Yrkeshögskolan Centria, när hon fick en ledarhund. Man kan få en ledarhund när man har fyllt 18 år, och hunden kan ge en ung vuxen med synnedsättning nya möjligheter.

Den tvååriga labradorretrievern Miilu har nu börjat sitt första jobb. Den första tiden tillsammans har inneburit mycket nytt att lära för både Linnea och Miilu. Miilu övar fortfarande på att skilja mellan arbete och fritid. De nya rutinerna tar form så småningom.

Linnea Granlund ja Miilu-opaskoira.
Linnea Granlund och ledarhunden Miilu. Foto: Linnea Granlund

Ändå har Linnea redan märkt att ledarhunden får henne att komma ut och röra på sig.

”Motivationen att gå ut på promenad är genast större när man har en hund med sig, även om allt inte alltid går som på räls. Förutom att leda mig ger hunden mig också sällskap”, berättar Linnea.

Ledarhunden ger mod att ta sig fram

Med Miilus hjälp kan Linnea nu ta sig fram på sätt som hon inte hade kunnat föreställa sig på förhand. Det har till exempel blivit betydligt lättare att röra sig i trånga utrymmen med hundens hjälp.

Hon har också fått mod att besöka platser som kan vara utmanande på grund av hennes överkänslighet för sinnesintryck. Till exempel kan stökiga och bullriga miljöer vara påfrestande.

Linnea och den nya hunden håller fortfarande på att lära sig hur de ska samarbeta, men förändringen märks redan i vardagen. Linnea tror att Miilu också kommer att vara till nytta i hennes framtida arbete som ungdomsarbetsledare inom kyrkan.

”Tack vare hunden blir det till exempel lättare att ta sig fram på läger”, förklarar Linnea.

Linnea Granlund ja Miilu-opaskoira kävelemässä.
Ledarhunden ger mod att ta sig fram. Foto: Linnea Granlund

En ledarhund behöver arbetsro

Linnea önskar att andra människor kommer ihåg att ge ledarhunden arbetsro. Selen visar att hunden arbetar och att man inte ska ta kontakt med den på eget initiativ.

”I värsta fall kan det störa hundens arbete om någon tar kontakt med den, särskilt om det är en ung ledarhund. Man kan förstås alltid fråga den som använder ledarhunden om man får komma fram och hälsa på hunden”, berättar Linnea.

Linnea påminner om att ledarhundar är medicinska hjälpmedel och att de som använder dem ska ha tillträde till samma platser som alla andra.

Miilu-opaskoira valjaissaan.
Ledarhunden Miilu i sin selen. Foto: Linnea Granlund

Självständighet innebär att kunna göra samma saker som andra

Ledarhunden är bara en del av Linneas vardag. Hon önskar att unga med synnedsättning bemöts på samma sätt som andra unga, både inom ungdomsarbetet och i samhället i stort.

Självständighet innebär inte att klara sig ensam, utan att kunna göra egna val och få stöd vid behov.

”Ingen av oss klarar sig ensam, utan vi borde alla ha någon att luta oss mot.”, säger Linnea.

Fråga den unga vad hen behöver

Linnea önskar att man inom ungdomsarbetet framför allt beaktar unga med synnedsättning genom att fråga dem själva vilken verksamhet de vill delta i och vilket stöd de behöver.

Alla unga med synnedsättning behöver inte samma slags hjälp, och synnedsättningen avgör inte vilken verksamhet den unga är intresserad av.

Det är också viktigt att lokalerna är tillgängliga. Om en lokal inte är fysiskt tillgänglig bör man tillsammans med den unga säkerställa att hen kan ta sig in tryggt och röra sig i lokalen. Annars finns det risk att man inte uppmärksammaren vilket stöd en person med synnedsättning behöver.

Linnea tipsar om att ta del av informationen från Synskadades förbund om hur man bemöter och hjälper personer med synnedsättning.

Linnea Granlund studerar till ungdomsarbetsledare inom kyrkan vid Yrkeshögskolan Centria och gör sin praktik vid Ungdomssektorns kompetenscenter för likabehandling.